Här hemma bor det en liten kille jag inte känner.
Han är helt främmande och jag vet inte vem som har kidnappat den son jag faktiskt har!
Grinigt, eländigt, argt och förbannat är ungefär den ständiga melodin med undantag för små korta skrattstunder innehållande armviftningar likt comhem-reklamens småkids med tillhörande “DADADA!” Jag vet, det är en period men just nu skulle jag kunna göra som Stina i saltkråkan och sälja honom för en tia, bara så jag kan köpa en kokosboll!
Klart jag inte ska sälja honom men jag kan inte sluta längta tills han lämnar tillbaka MIN unge!!
Jag har jobbat hemma idag, det var ju en fantastiskt dålig idé.
Med det sabbade jag helt rutinerna för mina killar och det bidrog till den tidigare nämnda melodin, just idag lite väl extra.
Efter att jag fått det jag skulle gjort så bestämde jag mig för att ta med Casper och åka för att handla present till 2årskalaset vi ska på, på söndag.
Också en fantastiskt dålig idé.
Det blev ingen present skulle man kunna säga.
Det blev grin och skrik, raklång på golvet istället.
Fantastiskt dålig idé nr. 3; ICA
Nödvändigt ont som vi avslutade illa kvickt!
Dock hände något utanför skrikramarna på just ICA idag.
När jag kom in genom dörrarna och stegade mot kundvagnsbilen som jag vet brukar lätta upp de flesta dåliga dagar hos den unge herrn, ser jag i ögonvrån tre killar i uppskattningsvis 20årsåldern, alla med stiliga jackor och perfekt hår. Jag ser också hur de tittar på varandra och förmodligen tänker “jippi!! EN KUND!!” Jag inser i min stress att dom demonstrerar något.
Den killen som står närmast bordet sträcker fram handen, och säger “varsågod, vi bjuder på de här idag, så du orkar lite mer!” Och ger mig en Omega 3kapsel. “här har du lite vatten att skölja den med också!”
Förmodligen finns det medlidande i hans blick men den här morsan orkade inte ens kolla på honom, jag skrattade nåt i stil med “ha, ja det kan behövas” och i den tidigare nämnda stressen glömmer jag helt bort att ta emot vattnet utan hör mig själv säga “nej tack, det går bra ändå!” Hur tänkte jag där!?! Vet jag inte hur stor en omega3kapsel är!? Och vet jag inte heller hur otroligt opraktiskt det är att gå omkring med den i handen under shoppingturen!?
Nä, jag bestämmer mig för att svälja den ändå när jag passerar ostarna!
Jösses, jag hade kunnat ställa till en riktig scen idag för inte hade den kapseln då några planer på att drutta ner i min mage, nejdå, jag fick svälja både 3 och 4 gånger innan den stack iväg och jag har fortfarande den där obehagliga känslan av att den sitter kvar i halsen. Vilket pucko man är.
“kan själv, vet bäst”-taktiken sitter i på tok för hårt så man blir alldeles brydd.
Men det kan konstateras; omega3killarna tjänade inga pengar på den här morsan idag.
Grinet och skriket fortsatte hela vägen in genom ytterdörren men då stod min älskade storebror där med gitarren i högsta hugg likt en räddande ängel! Gissa om sonen blev glad över att träffa morbror Henrik, och gissa om morbror Henrik fick sig en rejäl lek-omgång!
Otroligt tacksamt, tack käre bror för att du kom på besök idag!
Nu hoppas dom här trötta föräldrarna på en hel natts sömn, det bådar inte gott när det redan har hostats ett gäng gånger från sovrummet.
Tilläggas bör att Casper håller på att för fulla muggar odla tänder så där sitter de största problemet, i kombination med snorig näsa, nyss vaccinerad och understimulering så är det en otroligt sympatisk son jag har!
Men ack så jag älskar min lilla grinolle ändå! Eller som dom sa på barnprogrammet idag; sursnabel! (absurt ord helt klart, men tydligen får små tecknade flickor säga det till elefanter som bor bredvid hennes hus! Japp, jag vet, barnprogram är otroligt konstiga!)
Jag ska försöka vagga migsjälv till sömns nu, hästarna vill ut i tid och städningen gör inte sigsjälvt innan jobbet!
Sov gott!
